känner att jag kommer använda den här för att skriva av mig.. livet är för tillfället fullt av hjärnspöken och jag saknar någon så det gör ont ända in i ryggmärgen... men Någon kommer inte tillbaka.. någon har gått vidare med nån annan och jag är bokstavligen död för Någon.. och det gör ont.. det gör ont så in i helvete,.. för att inse försent hur mycket nån betyder måste vara det värsta som kan hända en person.. och den här känslan, att göra det här misstaget.. hoppas jag ingen behöver känna eller göra. ta vara på varandra, ta chanser och visa vad ni känner innan det är försent. så slipper ni inse hur lätta ni är att ersätta...
du frågade vad jag ville med det här
med allting
och jag såg på dig när du gick
och ärligt talat undrade jag samma sak
jag ville nog att du skulle lova
verkligen lova att alltid stanna kvar
att aldrig försvinna, att alltid älska, att aldrig släppa
jag ville att du skulle känna med mig
förstå mig, nå mig, hantera mig
att aldrig ifrågasätta, att ha modet att alltid tro
jag ville nog bara att du skulle säga att jag är vacker när jag gråter
att jag är som finast när jag skriker
att jag är bättre än allt annat du mött
att det gör lika ont för dig
att du känner precis som jag
att du också blöder med en maktlöshet som skaver
i princip överallt, inuti, utanpå
men att du vägrar att gå ändå
att du stannar
precis som jag
